Gud - tänk den som är ensam alltid. Ensam mamma eller ensam pappa.
Att aldrig få ngn avlastnig. Det är nu på kvällarna jag får andas ut. Men då vaknar lilla prinsessan massa gånger och bara gråter. Lägger mig hos henne o hon somnar om (ibland inte). Ikväll har varit (ibland inte)...
Troligtvis så är det så att hon känner av febern. Lyckades ta tempen på henne då jag tyckte hon såg helt färdig ut i ögonen men ändå kändes hon inte så varm. Tempen slutade på 38.5 , det är ingen hög feber vi snackar om men det märks på henne iaf! 3de dagen går vi in på imorgon. Ringer och frågar om det är ngt man ska göra om den inte försvinner imorgon. Bäst att vara på säkra sidan. Jaja iaf jag gick o la mig - Olivia somnade så gott! Så jag smög upp nu igen. Bara för att få dom här xtra minutera att bara vara..

Vi var ute och gick en lång lång runda innan idag. Solen sken ju o jag hade fått skuldkänslor om vi inte tagit del av den.
När jag väl bestämt mig för att gå den rundan som jag så många gånger tänkt så blir allt bara helt fel!
Dom skogar här i skogen. Så den vägen jag kände till var bara försvunnen. Där stod jag helt förvirrad! "Vart är jag"
Marken var helt uppgrävd o där kom jag med vagnen , olivia hade somnat o så klart vaknade hon för jag var ju tvungen att gå där. Jag blev helt svettig för jag visste ju inte hur jag skulle komma bort dit där jag ville. Jag såg det! Men somsagt vägen var som den var. Men tillslut fann jag rätt! Men den som sett mig yra runt där hade fått sig ett gott skratt!
Skönt var d iaf att komma ut men nästa gång ska jag ta en säker väg ;)
Hemma hade jag städat så det va skönt att öppna dörren. Nyttiga jag gjorde mig nypressad apelsin jucie - guda gott.

Jag har mycket att längta till men just nu längtar jag till torsdag!



Godnatt.